Subjektivism

Från Vad är sanning
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Subjektivismens viktigaste doktrin är: "Det finns ingen absolut sanning!"; och därmed sågar de direkt av grenen de sitter på för om inte annat måste ju åtminstone denna doktrin vara sann.

Härlett från doktrinen att det inte finns några absoluta sanningar formulerar man: "Min sanning behöver inte vara samma som din sanning." Följden blir att man kan ha inkompatibla tankar och ideer och ändå ha rätt båda två.

Rationell logik kräver att påståenden som motsäger varandra inte båda kan vara sanna. De kan båda vara falska men inte båda vara sanna. Subjektivismen vänder således upp och ner på logiken och säger att påståenden som motsäger varandra båda är sanna, och att det egentligen inte finns några falska påståenden.

Aristoteles formulerade på sin tid en definition av sanning. Fritt översatt sade han: "Den som säger om det som är att det inte är, eller det som inte är att det är, han talar inte sanning. Den som säger om det som är att det är, och om det som inte är att det inte är, han talar sanning."

Subjektivismen har omdefinierat ordet sanning så att det betyder "upplevelse". Den ursprungliga betydelsen var "faktum". Inte sällan värjer sig subjektivister med påståendet att ingen kan veta om hans förståelse av fakta är korrekta. Detta stämmer, men det medför inte att det inte finns fakta. En annan vanlig invändning är att fakta med tiden ändras. Här blandar man ihop oföränderliga fakta med kutym (sedvänja) och följderna av kutym.

Subjektivister säger, utan att rodna: "Du får inte föreskriva mej vad jag får eller inte får göra." Detta föreskriver subjektivister sålunda sina medmänniskor. Tala om att motsäga sig själv och såga av grenen man sitter på.

Faktum är att många inbillar sig att subjektivism är okay, men utsätts de för subjektivism protesterar de högljutt. Subjektivism funkar bara i avskildhet (isolement), inte i relationer. Därmed är subjektivismen antikristlig.