Helgon

Från Vad är sanning
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Denna artikel handlar om hur man enligt Romersk Katolsk lära blir ett helgon.

Proceduren

Bara döda människor kommer i anmärkning för helgonförklarande.

  1. Först måste det gå fem år, sedan kan en saligförförklaringsprocess börja. Varför man vill vänta i 5 år är för att man tror att det leder till en större objektivitet, när några år har gått. En begäran för att få någon helgonförklarad kan komma från en grupp som arbetat för detta, men själva begäran ska komma från biskopen i stiftet. Efter att den Heliga Stolen har gett sitt godkännande kan sedan stiftet börja en utredning.
  2. För att en saligförklaring ska kunna göras krävs ett under som ska ha skett efter personens död. Ett vanligt under kan vara att någon har bett om den avlidnes förböner och blivit frisk efter detta.
  3. För att en helgonförklaring ska kunna göras krävs att ytterligare ett under ska ha skett efter det att saligförklaringen gjordes. Detta under undersöks på liknande sätt som tidigare. En helgonförklaring (kanonisering) innebär en garanti för att personen har nått himlen och är hos Gud, att man får använda titeln helgon och att helgonet kan vördas av hela den universiella kyrkan. Det kan då anropas i de offentliga kyrkobönerna, i mässan och i tidegärderna. Dessutom får man uppföra kyrkor och altare till dess ära och officiellt hålla kyrkofester för helgonet, samt hålla deras statyer, reliker och pinoredskap i ära. En kanonisering är förbunden med påvlig ofelbarhet, och hålls under högtidliga ceremonier i S:t Peterskyrkan.

Följderna

Enligt katolsk lära kan man vara säker på att helgonförklarade människor finns med bland det som i (Hebr. 12:1) kallas "en sky av trogna vittnen". Dessa anses ha mer direkt tillgång till Gud än levande människor och därför gör man väl i att be helgonen om förbön.

Jag uttrycker mej nu med katolska termer!

En "bön om förbön" anses av katoliker som något annat än att "be till" och att "tillbe". Helgonen anses därmed vara medlare mellan Gud och människor. Det finns en tydlig hierarki bland helgonen. Jesu Moder, Maria, har högsta status bland helgonen och anses kunna betjäna hela jorden med hjälp i förbön. Vissa platser och vissa situationer har sina specifika helgon som anses vara till specifik nytta får alla på orten eller alla i den avsedda situationen.

Förutom att fungera som medlare och förebedjare anses det nödvändigt och gott att "vörda" helgonen. Det ord som användes är "dulia" och är härlett från de grekiska "dulos" som betyder tjänare eller slav. Det handlar således om underkastelse som i praktiken vanligen sker genom böner avsedda att blidka helgonet samt olika offer. Maria tillkommer "supervördnad", med katolsk terminologi "hyper dulia".

Böner och dikter som uttrycker "hyper dulia" låter väldigt lika tillbedjan. Men katoliker säger att det bara är "dulia", vördnad och inte "latria", tillbedjan. Ordet "latria" betyder "gudstjänst". Protestanter kan inte se skillnaden på "dulia" och "latria" för protestantsik tillbedjan av Gud använder samma ord och samma symbolik som katolikers vördnad av helgonen.