Evangeliernas författare

Från Vad är sanning
Hoppa till navigering Hoppa till sök

De fyra kanoniska Evangeliernas Författare är mycket olika, har olika bakgrund och hade olika målsättningar med sina skriverier.

Vilka var de?

Följande texter kopierar jag från Wikipedia. Det handlar om klipp! Typografiskt redigerade.

Matteus

Matteus (מתי/מתתיהו, hebreiska, tiberiansk hebreiska: Mattay eller Mattithyahu, "Guds gåva"; grekiska: Ματθαίος, Matthaios, Matthaíos), även kallad Sankt Matteus, är enligt traditionen Matteusevangeliets författare. I modern historisk-kritisk bibelforskning hålls det dock ofta för tveksamt om detta kan vara fallet. Matteus var en av Jesu tolv apostlar, i evangelierna är han även kallad Levi. I Romersk-katolska kyrkan är Matteus skyddspatron för skatteindrivare, tulltjänstemän, bokhållare och växlare.

Markus

Markus (hebreiska מרקוס; grekiska Μάρκος), enligt traditionen författare till Markus evangelium, var en nära medarbetare till aposteln Petrus, som betraktade honom som sin "son". Markus vördas som helgon inom bland annat Romersk-katolska kyrkan.

Markus var son till Maria och kusin till Barnabas. Han följde med Paulus och Barnabas på Paulus första missionsresa till nuvarande Turkiet, men övergav dem under resan (Apostlagärningarna 13:13) och återvände till Jerusalem. Barnabas tog senare med sig Markus till Cypern (Apostlagärningarna 15:36-40). Senare frågade även Paulus efter Markus tjänster, och Markus blev Paulus medarbetare. Enligt Paulus brev till (Filemon) var Markus och Lukas tillsammans med Paulus under dennes fångenskap i Rom. Markus anses traditionellt vara författare till Markusevangeliet, som är Nya Testamentets andra bok. Att boken riktar sig till romarna framgår bland annat av att Markus beskriver judiska sedvänjor och förklarar arameiska ord, men går inte in på vem Pontius Pilatus var.

Lukas

Lukas är en person i Nya Testamentet. Författarskapet till Lukasevangeliet och Apostlagärningarna (som tvivelsutan har samma författare) tillskrivs traditionellt den Lukas som bland annat följde Paulus till Rom. Denna tradition går att spåra tillbaka till omkring 150 e. Kr. Modern bibelkritisk forskning anser detta mindre troligt, då Lukasevangeliet antas vara författat först 75-90 e. Kr.

Enligt Filemonbrevet var Lukas tillsammans med Paulus och Markus i Rom under Paulus fångenskap där. I Kolosserbrevet (Kol 4:14) kallas han läkare och där liksom i Andra Timotheosbrevet (2 Tim 4:11) och i Filemonbrevet (v.24) beskrivs han som en av Paulus medarbetare. Lukas, förutom att han var evangelist, var läkare till yrket.

Till skillnad från de andra evangelisterna - Matteus, Markus och Johannes - hade han troligen inte själv träffat Jesus.

Johannes

Aposteln Johannes (även Johannes Evangelisten), född cirka 6 e.Kr. , död cirka 100 e.Kr., var en av Jesu tolv apostlar, från Judeen (den ende av apostlarna som enligt traditionen inte led martyrdöden). Johannes vördas som helgon inom bland annat Romersk-katolska kyrkan.

I Nya Testamentet bär flera personer namnet Johannes i olika sammanhang. Förutom Johannes Döparen omtalas en Johannes som var Sebedaios son och som tillsammans med sin bror Jakob hörde till Jesu innersta lärjungakrets. Jesus gav bröderna Johannes och Jakob tillnamnet Boanerges (arameiska ’tordönsmän’, ’åsksöner’) för dessas väldiga nitälskan. Johannes blev sedan en av urförsamlingens ledande apostlar i Jerusalem tillsammans med Petrus och Jakob, Herrens broder, och sägs ha slutat sina dagar i Efesos.

Fem skrifter i Nya Testamentet tillskrivs en författare vid namn Johannes: Johannesevangeliet, Första Johannesbrevet, Andra Johannesbrevet och Tredje Johannesbrevet samt Johannes uppenbarelse. Enligt traditionen härrör alla dessa från en och samma författare, vilken identifieras med aposteln. Johannesevangeliets anonyme sagesman, ”den lärjunge som Jesus älskade”, blir därigenom också identisk med Sebedaios son.

Bibliska perspektiv

Matteus

Matteus hör till de lärjungar som Jesus kallade. Han nämns i Matt. 9:9 och Matt. 10:3 som tullindrivare. Han satt vid tullhuset när Jesus kallade honom. Det berättas att han genast stod upp och följde Jesus. Han omnämns vidare i (Markus 3:18, Lukas 6:15, Apg. 1:13) samt i (Markus 2:14 och Lukas 5:27) där han kallas Levi.

Det antas att Matteus föddes i Galliléen, vilket inte utgjorde del av Judéen en de Romerska Provinsen Iudaea. I sitt job som tullindrivare torde han ha behärskat arameiska och grekiska. Hans landsmän tyckte illa om honom på grund av hans samröre med romarna.

När han hade blivit kallad av Jesus bjöd han hem honom och gjorde en fest. Fariseerna och de Skriftlärde kritiserade Jesus för att han åt tillsammans med tullindrivare och syndare. Jesus svarade: "Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."(Markus 2:17, Lukas 5:32)

Markus

Markusevangeliet är ett av de fyra evangelier som ingår i Nya testamentet med dess 27 kanoniska böcker. Enligt traditionen författades boken av den Markus som var lärjunge till Petrus, och senare medarbetare till Paulus. Trots att boken traditionellt placeras som det andra evangeliet i ordningen i Nya testamentet, är den etablerade uppfattningen i dag bland forskare att det är det äldsta av evangelierna, skrivet någon gång efter år 64 och före år 80, ofta förlagt till ungefär tiden för Jerusalems förstörelse år 70 e.Kr. eller strax därefter.

Markusevangeliet skildrar Jesu verksamhet från dess början vid tiden för Johannes döparens verksamhet fram till dess slut med passionshistorien och uppståndelsen. Jesu verksamhet framställs i evangeliet som om den varade under ett år.

Evangeliet är författat på grekiska. Språket är enkelt och har spår av vardagsuttryck, latinismer och semitismer. Markus är ibland mer detaljerad än till exempel Matteus och beskriver ofta personers känslor. Markus vänder sig till hednakristna, vilket framgår av att judiska bruk och seder förklaras och hebreiska uttryck översätts.

Mycket talar för att det var Petrus som berättade för Markus det han skrev upp. Markus var troligen inte själv vittne till allt från början. Några exempel som leder till antagandet att Petrus var Markus förnämsta informationskälla.

  • Matteus berättar om den genanta händelsen när Petrus ville gå på vattnet. (Matt:14:25-33) Markus nämner inte det. (Markus 6:49-51)
  • Jämför (Markus 1:16-18) med (Lukas 5:1-11). Markus nämner ingenting om Petrus protester.
  • Jämför (Matt. 16:21-23) med (Markus 8:31-33). Markus nämner inte att Petrus sade: "Gud bevare dig, Herre! Det där ska aldrig hända dig." 
  • Markus kallar aldrig Petrus för "Simon Petrus" utan bara Simon eller Petrus, trots att han nämner honom 26 gånger och trots att Simon var det vanligaste namnet i Palestina på den tiden. Som jämförelse nämner Johannes "Simon Petrus" 19 gånger av de 36 gånger han skrev om honom.

Markusevangeliets avslutning

Verserna 9-20 i kapitel 16, som handlar om Jesu uppståndelse, saknas i de äldsta kompletta handskrifterna. Språk och stil i denna del skiljer sig från den i det övriga evangeliet och verserna är möjligen tillagda under 100-talet. Utan dessa verser blir slutet på evangeliet abrupt. Det är svårt att avgöra om det har funnits ett annat slut som gått förlorat eller om meningen var att evangeliet skulle sluta så tvärt.

Något problem behöver detta inte forma för rätt läst innehåller dessa verser inget som strider mot andra texter i Bibeln. Fel läst har det dock gett upphov till mer än en irrlära och villolära.

Lukas

Lukasevangeliet är den tredje boken i Nya Testamentet. Tillsammans med Matteus- och Markusevangeliet räknas den till de synoptiska evangelierna. Traditionen utpekar läkaren Lukas som författare, omnämnd i bland annat Kolosserbrevet 4:14.

Traditionell bibelsyn brukar datera Lukasevangeliet till 60–65 e.Kr. Lukas börjar sitt evangelium med att skriva till Teofilos och i början av Apostlagärningarna skriver han också till Teofilos och hänvisar till sin ”förra skrift” som är Lukasevangeliet. Alltså måste Lukasevangeliet ha kommit till Teofilos före Apostlagärningarna. Slutet av Apostlagärningarna är väldigt abrupt och det slutar med att Paulus sitter som fånge i husarrest i Rom och undervisar om Jesus. Att Apostlagärningarna inte fortsätter berätta om historien och hur det hela slutar tror man beror på att Lukas inte hade mer att berätta eftersom inget ytterligare hade hänt då boken avslutades. Vidare vet man också att Paulus satt i husarrest till år 62 och strax efter det dömdes till döden. Eftersom detta måste ha skett innan Apostlagärningarna skrevs klart måste också Lukasevangeliet ha blivit färdigskrivet innan detta eftersom det skrevs innan Apostlagärningarna.

Den Lukas som utpekas som författare rörde sig i församlingen i Jerusalem, där han sannolikt träffade Jungfru Maria. Han reste tillsammans med Paulus (deras resa till Rom via Jerusalem i slutet av 50-talet beskrivs i Apostlagärningarnas senare hälft) och träffade säkerligen flera av Jesu lärjungar under tiden Paulus enligt Apostlagärningarna 24:27 sitter fängslad i Caesarea under Antonius Felix två sista år som prokurator över Judeen (56–58 e Kr).

Till sitt innehåll finns det mesta av Markusevangeliet med. Markusevangeliets författare Johannes Markus reste även han med Paulus enligt Apostlagärningarna. Därutöver har Lukas eget material som till exempel födelseberättelsen, och jungfru Marias besök hos Elisabet.

Lukas Evangelium och Apostlagärningarna utgör nästan 25% av Nya Testamentet.

Johannes

Johannesevangeliet är en skrift som ingår i Nya Testamentet. Skriftens tidigaste titel var Κατά Ιωάννην (grekiska ’enligt Johannes’).

Till stilen och innehållet skiljer sig Johannes markant från de tre evangelierna Matteusevangeliet, Markusevangeliet och Lukasevangeliet. Dessa tre kallas synoptiska evangelier, vilket innebär att de i sin struktur går att jämföra i historisk ordning. Johannesevangeliet ger en bild av Jesu historiska verksamhet. Johannes berättar, enligt egen utsago, om Jesu tecken och under, hans samtal och tal, för att de som läser och hör hans budskap skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och genom honom få evigt liv.

Johannesevangeliet skrevs enligt gammal kristen tradition av aposteln Johannes på begäran av den kristna församlingen i Efesos. De tre synoptiska evangelierna (Matteus, Markus och Lukas) skiljer från Johannesevangeliet (se fotnot) [1] på det viset att Johannesevangeliet anpassats till den romerska tidsuppfattningen. I Matt. 27:45 är Jesus korsfäst vid sjätte timmen men i Joh. 19:14 är Jesus hos Pilatus den sjätte timmen. Samtliga evangelier är dock överens om att Jesus är hos Pilatus till gryningen. Orsaken till denna skillnad kan vara att Johannesevangeliet räknar med ett dygn från midnatt till midnatt, precis som vi gör idag. Judarna räknar däremot med ett dygn från aftonen till aftonen, vilket är orsaken till att sabbaten inleds på fredag eftermiddag.

Paulus rapporterade att Jakob, Kefas och Johannes ansågs vara pelarna i församlingen i Jerusalem. (Gal. 2:9)

Sammanfattning

  1. Matteus var en av de första lärjungar som Jesus kallade. Han lämnade sitt arbete för Romarna som tullindrivare och var efter detta ögonvittne till det Jesus gjorde och sade och upplevde. Från och med (Matt. 4:18) kan vi således kalla det mesta av Matteus Evangelium för ögonvittnesberättelse. Början på Matteus Evangelium torde dock vara grundat på texter, utsagor och berättelser av andra. Matteus var Lärjunge och senare Apostel, en av de 12.
  2. Markus var en god yngre vän till Petrus. Petrus kallade honom "sin son". Markus var även medarbetare till Paulus och Lukas. Det är troligt att Markus var ögonvittne till en del av de senare händelserna. Resten av hans Evangelium är troligen anteckningar gjorda av Petrus berättelser. Markus kan kallas Petrus lärjunge.
  3. Lukas var till yrket läkare och var erkänt noggrann som historieskrivare. Lukas var inte ögonvittne till något i Evangeliet. Toligen träffade han inte Jesus. Allt han skrev hade han således från berättelser och tolkningar av Tanach. Lukas träffade troligen Maria (Jesu moder) samt andra av de omkring 120 personer som hörde till den grupp som möttes ofta i uptakten till Pingstdagen och bildandet av den första Judekristna församlingen. Troligen talade han även med andra samtida för att höra utomståendes perspektiv på allt som hade hänt. Lukas var en trogen medarbetare till Paulus.
  4. Johannes Evangelisten var ett ögonvittne till allt han skrev om från och med (Joh. 1:35). Matteus (Matt. 10:2) anger Johannes som de fjärde lärjungen som Jesus kallade. Johannes själv talar om kallelsen av lärjungar från och med (Joh. 1:35). Johannes Evangelisten kan även ha varit ögonvittne till det han berättar om Johannes Döparen i (Joh. 1:19-34). Det enda han inte kan ha varit ögonvittne till är vittnesbördet om Jesu preexistens i (Joh. 1:1-18). Johannes var Lärjunge och senare Apostel, en av de 12.

Kommentarer

Det går inte att kommentera i denna wiki. Kommentarer är dock välkomna. Använd en av dessa länkar.

Bloggkommentarer

Anonyma Kommentarer

Fotnot

<reference />

  1. Johannes är ensam om bland annat följande avsnitt i evangelieberättelsen:
    • Jesu preexistens (Joh 1:1–8)
    • Bröllopet i Kana (Joh 2:1–12)
    • Jesus samtal med Nikodemos (Joh 3:1–21)
    • Jesus och den samariska kvinnan vid Jakobs källa (Joh 4:1–42)
    • Jesus och äktenskapsbryterskan (Joh 8:1–11)
    • Jesus och Abraham (Joh 8:12–59)
    • Lasaros uppväcks från de döda (Joh 11:1–44)
    • Det nya budet – älska varandra (Joh 13:31–35)
    • Jesu avskedstal (Joh kap. 14–17)
    • Tomas tvivlarens möte med Jesus (Joh 20:19–29)
    Johannes återger även avsnitt som med vissa skillnader återfinns i två eller tre av de övriga evangelierna, bland annat:
    • Johannes döparen (Joh 1:19–34, Matt 3:1–17, Mark 1:2–8, Luk 3:1–22)
    • Fem bröd och två fiskar räcker till 5000 (Joh 6:1–14, Matt 14:13–21, Mark 6:30–44, Luk 9:10–17)
    • Jesus går på vatten (Joh 6:15–21, Matt 14:22–33, Mark 6:45–52)
    • Intåget i Jerusalem (Joh 12:12–19, Matt 21:1–11, Mark 11:1–11, Luk 19:28–40)
    • Påskmåltiden (Joh 13:1–17, Matt 26:20, Mark 14:22–25, Luk 22:7–20)
    • Judas pekas ut av Jesus som förrädare (Joh 13:18–30, Matt 26:21–25, Mark 14:17–21, 22:21–23)
    • Jesus förutsäger Petrus förnekelse (Joh 13:36–38, Matt 26:30–35, Mark 14:26–31, Luk 22:31–34)
    • Jesus fängslas (Joh 18:1–11, Matt 26:47–56, Mark 14:43–52, Luk 22:47–53)
    • Förhöret hos översteprästen Kajafas (Joh 18:12–14, Matt 26:57–68, Mark, 14:53–65)
    • Petrus förnekar Jesus (Joh 18:15–27, Matt 26:69–75, Mark 14:66–72, Luk 22:54–62)
    • Jesus inför Pontius Pilatus (Joh 18:28–38, Matt 27:1–14, Mark 15:1–15, Luk 23:1–5)
    • Barabbas friges (Joh 18:38–40, Matt 27:15–21, Mark 15:6–11, Luk 23:13–25)
    • Jesus döms (Joh 19:1–16, Matt 27:22–31, Mark 15:12–15)
    • Korsfästelsen (Joh 19:17–30, Matt 27:32–56, Mark 15:21–41)
    • Gravläggningen (Joh 19:30–42, Matt 27:57–66, Mark 15:42–47)
    • Uppståndelsen (Joh 20:1–18, Matt 28:1–15, Mark 16:1–8, Apg 1:3)