Bönesvar

Från Vad är sanning
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bönesvar är nästan omöjligt att definiera. Det enda man kan säga är att det handlar om följderna när en person uttrycker en önskan till en annan person.

Exempel på olika slags bön

Här följer ett antal exempel på olika slags bön. Lägg framför allt märke till relationen före, under och efter "bönen".

Ett frieri

En man ber en kvinna att få börja en relation som kan leda till ett äktenskap. Om svaret blir "nej" så är det dock ändå ett svar på hans "bön". Om svaret blir "ja" kan han inte vara säker på att svaret beror på hans "bön". Kanske hade kvinnan använt sig av non-verbal kommunikation för att påverka mannen så att han skulle be henne om detta. Helt tydligt påverkar svaret deras relation.

Ett barns önskan

Ett barn ber sin far om något. Svaret kan bestå av ett nej, ett ja eller ett alternativ. Även här kan "bönen" vara förorsakad av faderns påverkan. Svaret kan även vara: "Ja, när du blir 15 år gammal." Ett bönesvar med fördröjd effekt. Och dock påverkar svaret relationen dem emellan.

En tiggares manipulation

En tiggare sitter bredvid ingången till snabbköpet. Han håller fram sin burk, skakar på den så att du kan höra mynten skramla. Inget tvivel att han "ber dej", försöker påverka dej emotionellt, att lägga pengar i burken. Du har pengar, för annars skulle du ju inte gå till snabbköpet. Tiggaren är ofta ledsen, sjuk och illa klädd. Allt detta är medvetet arrangerat för att ge dej dåligt samvete så att du ger. Du är då sällan en "glad givare". Men du måste välja mellan ett dåligt samvete och att ge några kronor och ändå inte må väl. Påverkar detta relationen mellan dej och tiggaren? Ja, visst gör det. Ni hade ingen relation innan händelsen. Det uppstod en temporär relation när du gick förbi honom och du önskar att slippa se honom igen.

En rånares hot

En rånare "ber" dej att ge honom allt värdefullt du har med dej. Rånaren använder hot och/eller våld. Du gör en snabb analys av situationen. Fly? Slå tillbaka? Underhandla? Ge honom en del? Ge honom allt? I hoppet att slippa bli skjuten eller misshandlad och slippa ge allt. Det uppstod en temporär relation och du önskar att han blir upptäckt, häktad och straffad och att nästa gång du ser honom sitter han i finkan.

En människas bön till en gud

Under denna rubrik skulle man även kunna behandla en "undersåt" som ber sin "herre" om någon ynnest, men jag tänker bara ta upp fallet att en människa vänder sig till ett "förment övernaturligt väsen med en önskan. För resonemanget är det oviktigt om detta väsen finns eller ej och om detta väsen representeras av ett altare, en bildstod, en amulett, en ikon eller bara en "sinnebild".

Skillnaden mellan detta exempel och de föregående är att den som ber förväntar sig ett ingripande som är mer eller mindre mirakulöst.

Den som tror på en god gud ber om att bli bevarad och beskyddad från allt ont och att välsignas med det han behöver eller har begärelse till.

Den som tror på en ond, eller nyckfull gud, försöker med tillbedjan (smörande), underkastelse och offer att blidka denne gud så att han avstår från hyss, spratt, rackartyg och sattyg.

Inte sällan blir det en osalig blandning av underkastelse och manipulation. Frågan som uppstår blir om det är möjligt att ha en relation med någon som inte finns? Och eftersom svaret blir ett tveklöst nej från både ateister och teister blir konsekvensen att bön till en gud som inte finns inbjuder andemakter att börja en relation med den som ber.

Bön till Abrahams, Isaks och Jakobs Gud

Låt oss se vad Gud har uppenbarat i sitt ord angående bön.

Avsikten måste vara en relation

(Hebr. 11:6) Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom. 

Den som vänder sig till Gud, den högste, måste tro att han finns och vilja ha en relation med honom. En relation med hänsynstagande från båda parterna. En relation som bygger på förtroende och trohet

Vi får be om vad som helst

(Fil. 4:6-7) Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. 

Det viktiga budskapet här är att vi faktiskt uppmanas att lägga fram alla våra önskningar utan ritualer, hot, blidkande eller manipulation. När det står alla önskningar bör vi tolka det bokstavligen. Det står inte alla fromma önskningar! Det är synnerligen nyttigt att lägga fram även våra "onyttiga" önskningar inför honom som har både makten och avsikten att bevara oss och helga oss.

Går det då alltid som vi vill?

(Joh. 14:12-14) Jag säger er sanningen: Den som tror på mig ska göra de gärningar som jag gör. Och större än så ska han göra, för jag går till Fadern. Och vad ni än ber om i mitt namn ska jag göra, för att Fadern ska bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, ska jag göra det.

Det låter väl bra? Vi kan be om vad som helst, göra under större än de under Jesus gjorde, bara vi avslutar vår besvärjelse, eh jag menar bön, med "i Jesu namn, Amen".

Varför funkar det då inte? Ljög Jesus eller var han bara lite förvirrad? Ber vi på fel sätt? Någon orsak måste det väl finnas, för vi vet ju alla innerst inne att det inte funkar i verkliga livet. Vem skall vi ge skulden? Vi skall ge oss själva skulden om vi missförstår den texten. Den finns i ett sammanhang som börjar med Påskmåltiden. Det börjar i Joh. 13:21 med att Jesus "skakas i sin ande" och börjar predika och profetera. Judas hade då lämnat skaran så det var 11 kvar som Jesus talade med. Det slutar i Joh. 17:1 där Jesus överlämnar sig åt Fadern och ber "stunden har kommit".

Att det som skrivs i dessa verser är specifikt riktat till de 11 som skulle bli Apostkar och förkunna evangelium genom de "under som tillhör en Apostel" torde vara tydligt för vem som helst som vill läsa objektivt. När Jesus sade: "om ni ber" talade han till de 11.

Jag vill ta fram en text i samma sammanhang som ytterligare, explicit, påvisar detta.

(Joh. 16:23-24) Den dagen kommer ni inte att fråga mig om något. Jag säger er sanningen: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det ska han ge er. Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Be och ni ska få, så att er glädje blir fullkomlig. 

Låter ju igen som att det räcker att uttala "i Jesu namn, Amen" som kraftuttryck, så kommer det att ske. Men det är inte textens betydelse. För att tolka den måste vi även läsa följande (egentligen föregående).

(Joh. 16:16-20) En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni kommer att se mig." Några av hans lärjungar (de 11 närvarande) sade då till varandra: "Vad menar han när han säger till oss: En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni kommer att se mig? Och att han går till Fadern?" De frågade: "Vad menar han med en kort tid? Vi förstår inte vad han säger." 

Jesus märkte att de ville fråga honom, och han sade till dem: "Ni frågar varandra om det jag sade: En kort tid och ni ser mig inte, ännu en kort tid och ni kommer att se mig. Jag säger er sanningen: Ni kommer att gråta och jämra er, men världen ska glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg ska vändas i glädje. 

Och Jesus tillade: (Joh. 16:23-24) Den dagen kommer ni inte att fråga mig om något. Jag säger er sanningen: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det ska han ge er. Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Be och ni ska få, så att er glädje blir fullkomlig. 

Ett löfte till de 11 att Den dagen kommer de att få allt de ber om i Jesu namn. När var, är, eller kommer "Den dagen"? Svar: Den har inte ännu kommit! Men vill du vara med då kan du välja nu.

Vad skall vi göra med Markus?

I samband med det vissnade fikonträdet skrev Markus: (Markus 11:23-24) Jag säger er sanningen: Om någon säger till det här berget: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger ska ske, då kommer det att ske för honom. Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så ska det bli ert.

Namnet Markus nämns 8 gånger i Nya Testamentet. Tre gånger nämns han som "Johannes som kallades Markus". Tre gången nämns han i samband med Barnabas och kallas "Markus, Barnabas kusin". I en vers står det att Markus mor hette Maria. I en vers omnämns han som Paulus medarbetare, tillsammans med bland andra Lukas. Petrus nämner en Markus som han kallar "sin son".

Jag vill ta upp detta mer i detalj under rubriken Evangelisten Markus. Här räcker det att säga att Markus troligen inte var ett ögonvittne utan en nära vän till Petrus och att hans evangelium är anteckningar från det Petrus berättade för honom.

Matteus berättar också om att flytta på berg. Det är en händelse som utspelar sig efter att Lärjungarna misslyckades med att driva ut en ond ande. (Matt. 17:19-20) När lärjungarna hade blivit ensamma med Jesus, kom de fram och frågade: "Varför kunde inte vi driva ut den?" Han svarade: "Därför att ni har så lite tro. Jag säger er sanningen: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, ska ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting kommer att vara omöjligt för er."

Om vi utgår från att de synoptiska evangelierna är skrivna i kronologisk ordningsföljd måste vi konstatera att redan långt tidigare fick de tolv makten att driva ut onda andar. (Matt. 10:1) Jesus kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor. 

Matteus skrev även samma sak som Markus i samband med fikonträdet: (Matt. 21:20-22) När lärjungarna såg det, blev de förundrade och frågade: "Hur kunde fikonträdet vissna så plötsligt?" Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen: Om ni har tro och inte tvivlar, så kan ni göra inte bara sådant som med fikonträdet. Ni ska till och med kunna säga till det här berget: Lyft dig och kasta dig i havet, och det ska ske. Allt vad ni ber om i er bön ska ni få, när ni tror." 

Lärjungarna hade vandrat med Jesus i kanske tre och ett halvt år. Händelsen med fikonträdet, utdrivandet av månglarna ur templet, tillspetsade liknelser och predikningar var upptakten till påsken och Jesu korsfästelse. Lärjungarna hade sett så många under gjorda av Jesus. Ett visset fikonträd borde väl inte ha överraskat dem.

I båda fallen som Matteus rapporterar om handlar det om något som Jesus säger specifikt till Lärjungarna. Matteus beskriver flera tillfällen när Jesus förebrådde Lärjungarna att de saknade tro. Det handlade då endera om att de häpnade över saker som Jesus gjorde eller att de inte hade förtroende att Herren skulle ha omsorg om dem.

Även Lukas skriver något liknande, men han har fått med en intressant detalj.  (Lukas17:3-6) Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så ska du förlåta honom." Då sade apostlarna till Herren: "Ge oss mer tro!" Herren svarade: "Om ni har tro, bara som ett senapskorn, ska ni kunna säga till det här mullbärsträdet: Ryck upp dig med rötterna och plantera dig i havet! Och det skulle lyda er.

Budskapet här är lättare att begripa. Krävs det verkligen att man förlåter en person 490 gånger om dagen för att man skall kallas trogen? Detta är sannerligen ett hårt bud! Igen handlar det om de tolv. Jesus gav dem makt att förlåta synder eller att binda. (Mat 18:18) Inte undra på att de vädjade om "mer trohet" för att kunna lyda detta bud.

Det torde vara tydligt att Jesus inte är ute efter att lära oss hur man möblerar om naturen. Det borde även vara tydligt att det Jesus sade specifikt till de tolv inte nödvändigtvis gäller för oss. Principen gäller dock, nämligen att vi ofta kommer till korta vad gäller förtroende och trohet. Jesus uttrycker sig med hjälp av hyperboler i sina svar till Lärjungarna. Jämför hyperbolen om kamelen (eller trossen) och nålsögat.

Varning: Jesus manar oss inte att hänge oss åt utnyttjandet av någon slags naturlag som belönar oss om vi praktiserar storhetsvansinne och har blint förtroende för vår inbillningsförmågas kraft.

Diskussion

Bön är samvaro och samtal med Gud. Ett samtal består av både lyssnande och talande. Om vårt huvudsyfte med det vi kallar bön är att manipulera Gud så kan det inte kallas "bön" i biblisk betydelse. Det är då mer en psykisk övning eller en besvärjelse.

I ett samtal gör den som har mindre kunskap väl om han lyssnar till den som har mer kunskap. Den som går in i sin kammare och stänger igen sin dörr och ber till Gud i det fördolda kan ha ro att vara stilla. Omäxlande med det som "spontant" händer. Tack, önskningar, beundran, begrundan.... Bönen ändrar inte Gud (tack och lov för det) men den ändrar alltid något hos bedjaren.

Detta kallar vi bönesvar. Helgelse, tacksamhet, motstånd mot frestelser, ja än mer så att vi lär oss gå i takt med Herren.

Bibelns berättelser visar tydligt att Gud ibland ingriper genom att ändra, mer eller mindre, på processer i naturen. I en del fall gör han det som svar på bön. Det är väl vanligtvis sådana underverk, och när det går som man önskar, som brukar menas med bönesvar. Det vi brukar kalla Herrens bön visar tydligt att det är rätt att be om praktiska saker.

Kommentarer

Det går inte att kommentera i denna wiki. Kommentarer är dock välkomna. Använd en av dessa länkar.

Bloggkommentarer

Anonyma Kommentarer